Nu har Sofi passerat halvåret och är nu 7 månader.  Ett charmtroll som henne får man nog leta efter, varje skratt eller leende så rynkas näsan och ögonen kisas. Man smälter ju. Vi älskar henne mer och mer för var dag som går

För drygt 2 vecka sen kom den s.k jobbigaste fasen, separationsfasen. Så fort vi försvinner från hennes syn hör man hur hon springer allt fortare med sina ben i gåstolen för att försöka hinna i fatt oss. Hon rent av gråter så fort vi försvinner. De har inte alltid varit på detta viss, det kommer och går lixom. De sägs att det håller på periodsvis mellan 7 - 9 månader. Alla dessa faser.. Men tur att vi inte "försvinner" allt för länge hihi! Hon vill inte heller vara hos vissa personer, ibland går det och inte. Dom hon känner igen och träffar ofta går det för det mesta bra!

Äter större portioner av mat, får både lunch och middags mål. Mums!  
Håller på att byta ut ersättning till enbart välling. 
Använder strl. 74, enstaka plagg i 68. 
Börjat föra händerna mot varandra, snart kommer klappet. Återstår och se!  
Kan ställa sig upp själv med hjälp av benmusklerna, självklart håller hon i våra händer. Går framåt vid s.k "gå träning" hihi!
Inget intresse av att krypa...än.. Vid s.k "krypträning" blir hon bara arg på morsan och farsan.  
Här pratas det i massor. Babblandet har börjat falla på plats. Ibland kommer ord som "dada" "pappa" "titahhh" "tuteeh" från frökens mun. Än har hon inte sagt sitt första ord men det utforskas en hel del.
Brummar med munnen och för fingrarna på munnen så det kommer ljud (ja, ni fattar).
Kan hålla i sin flaska och dricka själv. (Gjort ett tag nu men nu kan hon hålla i sina stora flaskor också).
Kan leka längre perioder själv.
Vinkar.
Forsätter att utforska världen och gillar sång och ramsor. 
Ff en väldigt bestämd dam som visar sin vilja!