I måndags klev vi in i ett nytt kapitel i livet. Tillslut kom dagen, som vi länge kruvat och längtar till. Vi öppnade dörrarna för förskolelivet. Nu har en hel vecka gått och hon verkar trivas både med pedagogerna och barnen. Hittills har vi bara varit med på utelekar/innelekar och fruktstunden. Nästa vecka är det dags att vara med på lunch och vila (om vi är friska vill säga, hon har redan fått baciller från det andra barnen. Snor, snor och snor), sedan ökar vi successivt.

 

Det tar på krafterna att vara med och leka, upptäcka och hinna med. Hon gör verkligen av med all energi och slockar så fort vi intagit lunchen här hemma. Men det är klart, det blir så mycket intryck för dom små.