Då var andra dopet avklarat. Idag var det fina Yasmines dopdag som stod på dagens schema. Det var extra speciellt eftersom jag skulle återigen bli fadder. Nu är jag gudmor åt båda systrarna och jag är så stolt! & tror ni jag inte började gråta undertiden jag läste dikten? Jo, men självklart. Jag är ju världens känsligaste människa jag känner. Jag avslutar mitt i dikten för att inte börja gråta mer, tittar upp och säger "Tack" vänder mig om och ser syster i tårar! Jag är nog inte ensam om att vara känslig hihi! En underbar dag jag alltid kommer att minnas ♥

"Vid första ögonblick var ni så liten, jag såg knappt en bäbis med alla dessa rör och sladdar.
Det var en skrämmande syn, du stod inför en stor kamp. 
Knappt 1kg, bara skinn och ben, din kropp så liten med problem så stora.
Du kämpade hårt och fortsatte att växa. 
Så många farhågor, så många tårar.
Men du är hemma nu och fortsätter växa stort.

 

Jag älskar dig Yasmine, mer än ord kan säga.
Ett mirakel barn, en gåva från Gud.
Du visade världen, du visade oss alla."