Efter nästan en vecka av vattkoppor är Sofi nu bättre, frisk alltså. Vi vaknade idag av att alla blåsor torkat ut. Nätterna, eller rättare sagt kvällarna har bestått av att pudra in henne i potatismjöl - så att kliandet ska avstå, har fungerat bra. Det som mindre fungerat bra med att nu försöka få henne att sluta klösa bort sina fina skorpor. Hon bli så arg, rent av skriker då mamma eller/och pappa tar bort handen och försöker få henne på andra tankar, för dessa skorpor ska tamef*n bort enligt henne, haha. Tur hon är söt, skrattandes som skrikandes.

 

Annars tycker jag inte vattkoppor var en sån stor grej, första dagarna då hon hade feber var nog det jobbigaste, sen har vi haft samma tjej som vi alltid brukar ha. Att ha fått vattkoppor ur världen anser jag är lika bra, trotts att vi ej vet vart det kom ifrån. Nu ser vi ist "framemot" nästa sjukdom som kommer.