Anvd. strl. 86, börjat smyga sig på strl. 92.

Kan räcka till 10, med lite hjälp och påminnelser men snart sitter det nog.

Kommit in i trotsåldern, mycket "jag kan själv", "jag ska själv" och "nej pappa", "nej mamma", "sluta". Mycket ilska, bestämmelser och trotts haha.

Allt är Sofis, allt är "min" eller "mitt".

Sofi ska mer och mer visa sina talanger att klä på sig själv och ta av sig själv och visa att hon är stor men när det inte går som det ska ropas det "hjääälpa mamma/pappa".

Kan alla kroppsdelar nu.

Har börjat bli kräsen när det gäller mat, det är inte allt som duger för lilldamen längre.

Sångfågel som alltid, favoriter i detta ögonblick. "i ett hus i skogenshus", "lille katt".
Börjat kunna lägga pussel.

Gillar barnprogrammet "I drömmarnas trädgård".

Igår var det dags för lillans 18månaders kontroll på BVC. Vi mötes först av ett par klossar som Sofi skull bygga ett torn av och ja, det klarade hon galant. Även fast jag inte var så säker på om hon skulle fixa det, haha. Hon förvånar mig än av sina talanger, man hinner inte rikigt med. Sen var det dags att checka av lite frågor, "kan hon gå bra?", "hur mycket/bra pratar hon?", "vart är näsan?", "kan hon plocka bort efter sig?" osv.. Sen var det dags för vägning, mätning, mäta huvudfångsen och känna lite som de gör på läkarkontroller. Som vanligt var detta absolut ingen höjdare, att hålla på krångla på detta vis, lyssna på hjärtat, band runt huvudet och ligga rakt. Ja, varför ska man lixom? Sofi protesterade. Tillslut vart det klart och bara det "värsta" kvar, sprutan! Efter priorix sprutan och lite tårar fick vi äntligen vandra hemåt. Sofi kan nu pusta ut, nästa besök är inte förns hon är 3 år!

 

Morgonen möttes av kyla och frost. Brr. Det var bara att ta på sig varma kläder och promenera iväg med lillan till dagis. Appropå dagis, vet ni vem som har börjat trivas? Jo, Sofi. Hon är ff ledsen vid lämning men resterande tid är hon som en solstråle! Det värmer mammahjärtat att veta att hon har det bra.

 

Igår hade Sofi turen att vara ledig, vi hade bestämt lekdejt med en arbetskollega och hennes son. Vi tog först en timmes lång promenad på sk. strandpromenaden, tillslut kom vi oss fram till busplaneten där vi åt lunch och busade hela dagen lång. Sofi uppskattar det, hon vill bara fortsätta och fortsätta trotts att man ibland kan göra sig illa. Det är tur att det går över fort. Busplaneten är iaf ett stor plus!

 

Visst har vi haft underbart väder? Bortsett från regnandet då. Men oj vad det är härligt att vara ute på dagen som kvällen och bara vandra, det är sån härlig luft. Det finns inge härligare än att vara ute när det är vindstilla. Häromdagen bestämde jag och lillan för att gå ut och slänga soporna sådär strax över 7, samtidigt som vi skulle följa med syster m. barn en bit på vägen. Vi stannade av vid ett par ner huggna rönnbärsträd och plockade med oss lite rönnbärskvistar för att hänga utanför dörren. Tycker rönnbär är vackra och symboliserar hösten. Förr klagade jag rätt så mycket på att det blivit så mörkt och kallt men nu gillar jag det, jag gillar hösten. Att man på kvällen kan sätta sig i soffan framför en bra film med fika och tända ljus. Det är verkligen mys på högsta nivå.

Denna dag, för ett år sen kom en liten kusin till Sofi. Det är nämligen lilla kusin Yasmnies 1års dag. Det är verkligen helt fascinerande vad tiden går fort, lite overkligt hur snabbt tiden passerar en. Det känns som det var igår hon blev vaggad i famnen, men hon är ju så stor att hon kryper, sitter, ställer sig upp och snart börjar väl hon gå också. Det gäller och ta vara på alla ögonblick, minnas och komma ihåg för sedan, fortare än vad man tror är dom stora. Helt underbart att följa var och ens utveckling och framsteg. ♥